Följ Amnesty International Sverige

​Amnestys Årsrapport 2019, Afrika: Väpnade konflikter och förtryck från stater skapar grogrund för kränkningar av mänskliga rättigheter

Pressmeddelande   •   Apr 08, 2020 02:01 CEST

Över hela subsahariska Afrika har demonstranter trotsat såväl kulor som slag för att försvara sina rättigheter under pågående konflikter och statligt förtryck. Det konstaterar Amnesty International i sin fjärde regionala årsrapport som publiceras i dag. Rapporten täcker regionen söder om Saharaöknen, det vill säga den del av Afrika som inte ingår i Nordafrika.

Amnesty lyfter särskilt modet hos alla de som gick ut på gatorna för att kräva förändring. Amnesty varnar samtidigt för att de här människorna blivit svikna av sina regeringar som fortsätter att begå människorättskränkningar i regionen.

Rapporten går igenom viktiga händelser som skedde under förra året, bland annat avsättandet av Sudans president Omar al-Bashir, gensvaret på massprotester från regeringen i Zimbabwe och det ökade antalet attacker mot civila i Moçambique och i Mali.

—Under 2019 bevittnade vi en otrolig folkmakt i de massprotester som ägde rum i Afrika söder om Sahara. Från Sudan och Zimbabwe till Demokratiska republiken Kongo och Guinea - i flera länder stod människor modigt upp för sina rättigheter trots att deras protester möttes med ett brutalt gensvar, säger Deprose Muchena, Amnesty Internationals regionchef för östra och södra Afrika.

—I en del fall ledde protesterna till stora förändringar, som i Sudan där myndigheterna, efter att Omar al-Bashir avsattes, har utlovat människorättsreformer. Även i Etiopien har protester lett till att människorättsreformer har introducerats. Men samtidigt kan andra regeringar fortsätta att kränka mänskliga rättigheter utan att de straffas för det, och nödvändiga förändringar blockeras av dem.

Konflikt och kris
Civlia i regionen utsattes för dödliga konflikter och våldsamma kriser.

I regionen Darfur i Sudan fortsatte regeringsstyrkor med vad som kan utgöra krigsbrott och andra allvarliga människorättskränkningar, som utomrättsliga avrättningar, sexuellt våld, systematisk plundring och tvångsförflyttningar.

I Demokratiska republiken Kongo fortsatte dussintals lokala och utländska väpnade styrkor samt landets säkerhetsstyrkor att begå människorättsövergrepp, vilket resulterade i fler än 2 000 döda civila och minst en miljon människor som tvångsförflyttades under 2019.

I Somalia fortsatte civila att leva med hotet att de när som helst kan attackeras av den väpnade gruppen Al-Shabaab. Samtidigt har regeringsstyrkor och allierade internationella styrkor inte gjort tillräckligt för att skydda civila från att drabbas under deras attacker mot Al-Shabaab.

Väpnade grupper utförde attacker riktade mot civila i Kamerun, Centralafrikanska republiken och Burkina Faso, och regeringar skyddade inte civila från dessa attacker.

I centrala Mali försämrades säkerhetsläget markant, med ett utbrett dödande av civila som utfördes av väpnade grupper och självutnämnda “självförsvarsgrupper”. Som svar på detta begick säkerhetsstyrkor i Mali flera övergrepp, som utomrättsliga avrättningar och tortyr.

I Moçambique fortsatte väpnade grupper att utföra attacker mot befolkningen i Cabo Delgado och säkerhetsstyrkor anklagades för att ha begått allvarliga människorättskränkningar som svar på det våldet.

Sammandrabbningar mellan etniska grupper i Etiopien bemöttes på ett oproportionerligt sätt från säkerhetsstyrkor.

I de engelskspråkiga regionerna i Kamerun fortsatte väpnade separatistgrupper att begå övergrepp: dödande, stympningar och kidnappningar. Flera vårdcentraler förstördes också av väpnade separatister. Som svar brände militären ned hus och utförde utomrättsliga avrättningar.

—Att inte ha tillgång till hälsovård kvarstår som en stor källa till oro för människor i hela regionen, med underfinansierade hälso-och sjukvårdsbudgetar som lett till att det finns för få vårdplatser och för lite medicin på sjukhusen. Regeringar från Angola till Zimbabwe och från Burundi till Kamerun klarar inte av att uppfylla rätten till hälso-och sjukvård och konflikter har förvärrat detta. Med covid-19 som nu hotar är det bråttom att ta itu med den ojämlikhet och de människorättskränkningar som gör att så många inte har tillgång till hälso-och sjukvård, säger Samira Daoud, chef för Amnestys Väst- och Centralafrikaavdelning.

Våldsamt förtryck från stater
Över hela regionen har människorättsförsvarare blivit åtalade och trakasserade för att de protesterat mot regeringar.

I Burundi, Malawi,Moçambique, Eswatini (före detta Swaziland), Zambia och Ekvatorialguinea utfördes en våg av attacker mot aktivister under 2019.

I till exempel Malawi blev aktivister som organiserade och ledde demonstrationer mot påstått valfusk efter valen i maj attackerade och skrämda av det styrande partiets ungdomsgrupper. De blev också åtalade av myndigheterna. Röstningen blev senare upphävd av domstolar och landet förbereder sig nu inför ett nytt val senare i år.

I Zimbabwe blev minst 22 människorättsförsvarare, aktivister, civilsamhälles- och oppostionsledare anklagade för att organisera protester mot bränsleprishöjningar i januari 2019. Säkerhetsstyrkor svarade med massivt våld och dödade minst 15 personer och skadade dussintals.

I Guinea förbjöd myndigheterna fler än tjugo protester på vaga och svepande grunder. Säkerhetsstyrkor fortsatte att elda på våldsanvändning under demonstrationer och minst 17 personer dödades förra året.

I 17 länder över hela subsahariska Afrika blev journalister godtyckligt gripna och fängslade under 2019. I till exempel Nigeria finns 19 dokumenterade fall där journalister blivit utsatta för övergrepp, godtyckliga gripanden och/eller har fängslats. Flera av dessa journalister kommer att bli åtalade med hjälp av påhittade anklagelser.

I Burundi fortsatte myndigheter att slå ner på det arbete som människorättsförsvarare och civilsamhällesorganisationer utför, bland annat genom att åtala dem och döma dem till långa fängelsestraff.

Människor på flykt
Ständigt pågående människorättskränkningar tvingade hundratusentals människor i regionen att fly från sina hem i jakt på skydd.

Det fanns runt 600 000 internflyktingar i Centralafrikanska republiken, över 222 000 i Tchad och över en halv miljon i Burkina Faso.

I Sydafrika fortsatte systematiskt och främlingsfientligt dödligt våld mot flyktingar, asylsökande och migranter - till stor del pådrivet av flera års straffrihet för tidigare attacker och misslyckanden hos rättsväsendet. Tolv personer, sydafrikaner och utlänningar, dödades när våldsamheter bröt ut mellan augusti och september.

Mänskliga rättigheter segrar
Trots den dystra utvecklingen som syntes så bjöd också 2019 på en hel del segrar för mänskliga rättigheter i Afrika.

Massprotester i april 2019 i Sudan blev slutet för ett förtryckande styre lett av Omar al-Bashir, och de nya myndigheterna har utlovat flera reformer för att fler ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Regeringen i Etiopien upphävde den civilsamhälleslagstiftning som begränsat yttrandefriheten och föreningsfriheten i landet. De introducerade också en ny lag för parlamentet som ska ersätta den drakoniska anti-terrorlagstiftningen.

I Demokratiska republiken Kongo tillkännagav myndigheterna att 700 fångar skulle friges, bland dem flera samvetsfångar.

Det var också stora vinster för enskilda individer. I Mauretanien blev bloggaren och samvetsfången Mohamed Mkhaïtir frigiven efter att ha varit godtyckligt fängslad i över fem år.

Och även om straffrihet till största delen fortsatte att råda för människorättskränkningar så togs ändå små steg framåt under 2019. I Somalia erkände AFRICOM (the US military Africa Command) för första gången i april 2019 att två civila dödats under flygattacker som riktats mot Al-Shabaab. Det kan kan skapa en möjlighet för några av familjerna som drabbats att få skadestånd. Men än har inga varken diplomater från USA eller personal från AFRICOM kontaktat familjerna för detta.

Det har också varit en del framsteg när det gäller undersökningar hos de ordinarie domstolarna i Centralafrikanska republiken gällande några fall av övergrepp utförda av väpnade styrkor. Domstolen avsedd för detta tog emot 27 anmälningar och inledde också utredningar förra året.

—Aktivister och unga människor utmanade etablissemanget under 2019. Under 2020 måste ledare lyssna på deras krav och arbeta mot att inrätta de reformer som så akut behövs för att allas rättigheter ska respekteras, säger Samira Daoud.

FAKTA AMNESTYS ÅRSRAPPORT FÖR 2019
Amnesty International har sedan organisationen bildades 1961 gett ut en årsrapport. I början handlade det om vad organisationen gjort och hur arbetet var organiserat, men allteftersom kom årsrapporten att att täcka situationen för mänskliga rättigheter runt om i världen. För år 2018 blev det ingen samlad rapport, men för 2019 publiceras fem regionala årsrapporter i digital form under våren. Årsrapporten för Afrika är del fyra av dessa, den femte och sista rapporten om Europa ska publiceras den 16 april.

https://www.amnesty.org/en/countries/ uppdateras också efterhand den landinformation som finns om länderna i den aktuella regionen. Det vill säga den information som tidigare fanns i tryckt form i årsrapporten finns nu samlad digitalt.

Hela rapporten finns bifogad som pdf.

Amnesty International är en oberoende internationell organisation som arbetar för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, nu och i framtiden. Genom att avslöja kränkningar och skapa uppmärksamhet och opinion sätter vi press på regeringar och makthavare runt om i världen.

Läs mer om vårt globala arbete på www.amnesty.org, där hittar du också alla de nyheter, blixtaktioner och rapporter vi publicerar.

Bifogade filer

PDF-dokument