Filippinerna: Omfattande tortyr - men ingen straffas

En kultur av straffrihet leder till att polisen i Filippinerna obehindrat kan fortsätta med tortyr, säger Amnesty International i en ny rapport, Above the Law: Police Torture in the Philippines. Rapporten släpps samtidigt som Amnesty inleder en stor kampanj i landet för att stoppa tortyren. 

Trots att Filippinerna har ratificerat två viktiga fördrag mot tortyr fortsätter polisen att tvinga fram bekännelser genom att använda elchocker, skenavrättningar, skendränkning (waterboarding), kvävning med platspåsar, slag och våldtäkter.

- Alltför många poliser förlitar sig på våld i sin tjänsteutövning - de missbrukar sin makt och hånar sitt uppdrag att skydda och tjäna allmänheten, säger Salil Shetty, Amnesty Internationals generalsekreterare på plats i Manila när kampanjen inleds.

- Regeringen har de lagar som behövs, vad som nu krävs är att se till att de används annars hamnar polisen utanför lagen.

För fem år sedan antogs en progressiv lag mot tortyr, det skulle ha varit en milstolpe. Men idag fem år senare har inte en enda polis dömts för tortyr, vilket gör att lagen starkt kan ifrågasättas.

- Filippinerna gör sig själv en björntjänst - landet ligger i framkant när det gäller att ansluta sig till fördrag om mänskliga rättigheter, men om inte poliser som utfört tortyr ställs inför rätta är dessa människorättsåtaganden bara tomma löften, säger Salil Shetty.

Rapporten bygger på omfattande utredningsarbete och djupa intervjuer med mer än 55 personer som utsatts för tortyr sedan 2009, då lagen mot tortyr trädde i kraft. Tjugoen av offren var barn då de torterades. Åtta berättade att de utsattes för "rysk roulette" med en pistol mot tinningen.

Darius Evangelista, en bärare, greps av polisen i Manilla, en av cellkamraterna berättade hur han med övertejpade ögon fördes till en av polischefernas rum. När han släpptes ut ur rummet hörde cellkamraten polischefen säga "gör slut på honom". Darius sågs aldrig i livet igen, när familjen skulle identifiera honom var hans huvud sönderslaget och han hade blivit skjuten med tre skott.

En video som filmats med en mobilkamera har visats på tv i Filippinerna och utomlands. Filmen visar hur Darius skriker och vrider sig i smärtor samtidigt som en man rycker hårt i ett snöre som sitter fäst runt Darius penis. Flera uniformerade poliser syns i videon, trots dessa bevis har ingen ställts inför rätta.

Jerryme Corre berättade för Amnesty hur han greps av tio civilklädda män med vapen. De slog ned honom på gatan och tog honom till polisstationen där han torterades, han utsattes för "waterboarding" fick elchocker och slag mot fotsulorna med en träbatong. Under hela förhöret kalalde de honom för fel namn. Efter flera timmar kom en annan polis och sa att de hade gripit fel man, trots det åtalades han.

Berättelser som Darius och Jerrymes är inte enstaka händelser. Enligt en undersökning gjord av Transparancy International anser 69 procent av en filippinska allmänheten att rättsväsendet är korrumperat.

Få vågar klaga på polisen, väl medvetna om risken för repressalier, trakasserier eller hot antingen från poliserna själva eller inhyrda ligister.

Rowelito Almeda greps av polis, han misshandlades och torterades i fem dagar i ett hemligt häkte i Laguna. Polisen använde de ökända "tortyrhjulet", ett snurrande hjul indelat i olika fält med olika tortyrmetoder, där tortyren bestäms när hjulet stannar på ett fält. Rowelito Almeda räddades av kommissionen för mänskliga rättigheter, men efter att han vittnat om den tortyr han utsatts för kontaktade polisen hans kusin och erbjöd honom pengar för att döda Rowelito.

Många av dem som vittnade för Amnesty hade varit för rädda för att anmäla andra såg inte någon idé med att göra en anmälan. Sedan den filippinska kommissionen för mänskliga rättigheter inledde sitt arbete 2001, har de tagit emot 457 anmälningar om tortyr. Inte ett enda av dessa fall har lett till fällande dom.

Bild: tortyrhjul