Gå direkt till innehåll

Nyhet -

Frankrike: Tvångsvräkningar av romer fortsätter

Frankrikes myndigheter måste genast stoppa tvångsvräkningar som drabbar tusentals romer i hela landet varje år, säger Amnesty i en ny rapport. 

Med fokus på Parisregionen, belyser rapporten "Chased away": Forced eviction of Roma in the Ile-de-France de negativa effekterna av tvångsförflyttningar för migrerande romer och det faktum att Frankrikes myndigheter inte har införlivat internationella överenskommelser för mänskliga rättigheter i sin lagstiftning gällande vräkningar. 

- Den nya franska regeringen har tagit några positiva steg när det gäller situationen för romer. Tonen och förhållningssättet har förbättrats i förhållande till tidigare år då romer ofta stigmatiserades av regeringen. Dock har tvångsvräkningar fortsatt i samma alarmerande takt som tidigare, säger John Dalhuisen, chef för Amnesty Internationals Europa- och Centralasienavdelning.  

- Vräkningar av informella bosättningar, där romerna lever, sker oftast utan tillräcklig förvarning eller samråd. I de flesta fallen erbjuds inte några alternativa bostäder och majoriteten av familjerna lämnas hemlösa. De har inga andra val än att bygga upp sina hem i ett annat informellt bosättningsområde. Följden blir att skolgång och sjukvård för romerna avbryts, säger Dalhuisen. 

Uppskattningsvis bor cirka 15 000 romer i Frankrike och de flesta kommer från Rumänien eller Bulgarien. Ständig fattigdom och diskriminering i deras hemländer är de absolut vanligaste orsakerna till varför de flyr till Frankrike. 

Eftersom de inte är franska EU-medborgare, får de enligt fransk lag inte stanna mer än tre månader i landet, om de inte är anställda eller kan visa att de har tillräckliga tillgångar för att kunna försörja sig själva. Som EU-medborgare är de dock fria att återvända till Frankrike även om de tidigare blivit utvisade. Många romer använder denna möjlighet.
 
Det råder en ständig brist på godtagbara bostäder för dem som behöver det i Frankrike. Men romerna, som offer för fördomar och diskriminering, är särskilt utsatta för kränkningar gällande boende.
 
Bristen på andra alternativ leder till att många romer lever under extremt svåra förhållanden i informella bosättningar i månader eller år. De fruktar ständigt att bli vräkta utan att bli informerade i god tid. I praktiken har de också mycket begränsade möjligheter att påverka eller överklaga vräkningen i en domstol. 

Några lösningar som långtidsboenden ges mycket sällan till tvångsvräkta romer. De får istället ofta själva kämpa för att få tag i en nödbostad. 

De läger som Amnestys representanter besökte varierade i storlek. Dock hade alla en sak gemensamt. Alla boende riskera att drabbas av allvarliga hälsoproblem, på grund av bristen på vatten. Andra bidragande faktorer är för få toaletter, den dåliga sophanteringen och råttor. Upprepade tvångsvräkningar löser inte problemet utan förvärrar det.
 
Constantin, som är 39 år, har bott i Frankrike i 20 år. Under den tiden har han i genomsnitt blivit vräkt två gånger per år och utvisad till Rumänien tre gånger. När Amnesty träffade honom den 21 september 2012 hade han bott 18 månader tillsammans med sin fru och två barn i en informell bosättning i La Courneuve, men nu fått beskedet att de skulle vräkas.

Carmen, 27 år, har en son på åtta år och en dotter på fyra år. Hon bodde i ett provisoriskt skjul i Villeneuve-le-Roi tills hon blev tvångsvräkt den 11 september 2012. Hon erbjöds två nätter på ett hotell. Polisen lät henne inte ens hämta sina tillhörigheter och hon var tvungen att gå i timmar med sina barn för att nå hotellet. När Amnesty träffade henne den 22 september bodde hon i ett tvåmannatält tillsammans med sin man och sina två barn i ett informellt bosättningsområde i Champs-sur-Marne. Det fanns ingen tillgång till vatten eller toaletter i lägret, och barnen var inte registrerade i någon skola. Den 16 oktober 2012 fick de ännu en gång beskedet att de skulle vräkas.

- Upprepade tvångsvräkningar får katastrofala konsekvenser för romernas hälsa, utbildning och förmåga att säkerställa en tillräcklig levnadsstandard. Resultatet av att de tvingas bort från den ena informella bosättningen efter den andra är att de får ännu sämre boendeförhållanden och tvingas sova på gatorna eller i tält tills de lyckas bygga en annan provisorisk bostad, säger Dalhuisen.

- I samband med tvångsvräkningar förlorar de ofta sina tillhörigheter, identitetshandlingar och medicinska journaler. I många fall avbryts skolgång och medicinsk behandling, medan banden till den lokala sysselsättningen och stödverksamhet också går förlorade. Än så länge erbjuder inte den franska lagen tillräckligt med ersättning, tillägger Dalhuisen. 

I augusti i år utfärdade den franska regeringen riktlinjer för åtgärder som ska vidtas före och under vräkningar. Dessa riktlinjer är godtyckliga och tillämpas inkonsekvent och är inte avsedda att stoppa tvångsvräkningar.

Regeringen samråder för närvarande med NGOs - däribland Amnesty - som en förberedelse för sin nationella plan för att kunna erbjuda bostäder och nödboenden för alla som är i behov.

Trots några positiva initiativ i vissa regioner, fortsätter tvångsvräkningar i hela landet och strider mot Frankrikes skyldigheter enligt internationell rätt. 

Ämnen

Kategorier