Burma:Rohingyer lever i ett apartheidsystem

- Rohingyerna segregeras, diskrimineras och isoleras i en fängelseliknande tillvaro.

- Tvåårig utredning avslöjar grundorsakerna till krisen i delstaten Rakhine.

- Den institutionaliserade, strukturella diskrimineringen utgör apartheid - vilket är ett brott mot mänskligheten.

Folkgruppen rohingya i Burma utsätts för en statligt sanktionerad institutionaliserad diskriminering som utgör apartheid - vilket är ett brott mot mänskligheten, det konstaterar Amnesty International i en rapport som analyserar grundorsakerna till krisen i delstaten Rakhine.

Rapporten “Caged without a roof” belyser sammanhanget för den senaste våldsvågen i Burma, där säkerhetsstyrkor har dödat rohingyer, bränt ner byar och drivit över 600 000 på flykt till Bangladesh.

I en tvåårig utredning avslöjar Amnesty International hur myndigheter kraftigt begränsar varje aspekt på rohingyers liv i Rakhine vilket har försatt dem i en ghettoliknande tillvaro där de knappt har tillgång till vård och utbildning, och i vissa delar inte ens får lämna sin by. Den nuvarande situationen uppfyller villkoren för hur apartheid, vilket utgör till brott mot mänskligheten, definieras i internationell rätt.

- Burmesiska myndigheter håller rohingyer segregerade i ett avhumaniserat apartheidsystem. Deras rättigheter kränks dagligen och förtrycket mot dem har ökat de senaste åren. Trots att de här kränkningarna inte har varit lika synliga i media som de som ägt rum de senaste månaderna är de precis lika avskyvärda. Grundorsakerna till den nuvarande krisen måste åtgärdas för att få ett slut på våldsspiralen och göra det möjligt för rohingyer på flykt att återvända till ett värdigt liv där deras rättigheter respekteras, säger Anna Neistat, utredningschef på Amnesty International.

Rohingyer har fått utstå en statligt sanktionerad diskriminering under årtionden. Men Amnestys utredning visar hur förtrycket har ökat dramatiskt sedan 2012 då våldsamheter utbröt mellan buddistiska och muslimska grupper i delstaten.

Rohingyer i Rakhine är praktiskt taget isolerade från omvärlden och deras kraftigt begränsade rörelsefrihet tvingar dem att stanna i sina byar och distrikt. De här begränsningarna har införts genom en invecklad väv av lagar, lokala förordningar och politiska åtgärder som sätts i verket av öppet rasistiska statstjänstemän.

Reseförbud
En lag som gäller över hela Rakhine slår tydligt fast att “utlänningar” och “bengali races” [en nedsättande benämning på rohingyer] behöver specialtillstånd för att få resa mellan städer. I norra Rakhine, där majoriteten av rohingyas bodde fram tills massflykten, begränsas även resandet mellan byar hårt genom krav på olika tillstånd. De senaste fem åren har stränga utegångsförbud införts godtyckligt i rohingyadominerade områden.

I centrala Rakhine hålls rohingyer instängda i byar och internflyktingläger. I vissa områden tillåts de inte att använda vägarna och kan bara färdas i båt och endast till andra muslimska byar.

Diskriminering - sjukvård
Att inte kunna få röra sig fritt är förödande för hundratusentals rohingyers dagliga liv och de kämpar för sin överlevnad.

Standarden på sjukhus och kliniker i Rakhine är generellt sett låg. Men för rohingyer ligger dessutom allvarliga och ibland livshotande hinder i vägen för tillgång till sjukvård.

Rohingyas nekas tillträde till Sittwe-sjukhuset, den vårdinrättning med högst standard i Rakhine, förutom i extremt akuta fall. Och även vid de mest akuta fallen krävs tillstånd från myndigheterna och att de reser med poliseskort. I norra Rakhine är enda möjligheten att resa till Bangladesh för att få den sjukvård som behövs, men en sådan resa blir oftast för dyr för de allra flesta.

Utanför norra Rakhine finns bara några fåtal vårdinrättningar dit rohingyer kan vända sig. Där hålls de i separata “muslimska salar” som vaktas av polis. En biståndsarbetare beskrev en sådan sal som ett “sjukhusfängelse”.

Flera rohingyer beskriver hur de har tvingats muta sjukhuspersonal och poliser för att kunna ringa familjemedlemmar eller för att köpa mat utanför sjukhuset. Andra undvek sjukhus på grund av rädsla att bli utsatt för övergrepp av doktorer och sjuksköterskor, eller för att de inte trodde att de skulle få någon vård.

Diskriminering - utbildning
Sedan 2012 har myndigheter i Burma begränsat rohingyers möjlighet till utbildning. I stora delar av Rakhine tillåts inte rohingyabarn att gå i statliga skolor - som tidigare var blandade - överhuvudtaget,, samtidigt som statligt anställda lärare ofta vägrar att resa till muslimska områden.

Flera som Amnesty pratade med uttryckte förtvivlan och hopplöshet inför framtiden eftersom högre utbildning i stort sett är uteslutet för rohingyer.

De begränsade möjligheterna att resa har också kraftigt försvårat rohingyers möjligheter att försörja sig eller ha mat på bordet. Marknadsförsäljare är avskurna från handelsvägar och marknader, och bönder kan inte jobba på sina åkrar. Undernäring och fattigdom har blivit normen för rohingyer i de drabbade områdena, en situation som myndigheterna har förvärrat genom att kraftigt begränsa tillträdet för humanitär hjälp.

Att samlas i grupper på mer än fyra personer har förbjudits i områden där majoriteten är muslimer vilket innebär att rohingyer, som till övervägande del är muslimer, utesluts från att gemensamt utöva sin religion. Myndigheter har även spärrat av moskéer som nu står och förfaller.

Diskriminering - medborgarskap
En underliggande faktor bakom diskrimineringen av rohingyer är avsaknaden av lagliga rättigheter Diskriminerande lagstiftning och regelverk är centrala, inte minst lagen om medborgarskap från 1982, som lett till att rohingyer förnekas medborgarskap enbart på grund av deras etnicitet.

Amnestys utredning avslöjar även hur myndigheter avsiktligt har berövat rohingyer deras id-handlingar. Sedan 2016 har regeringen gjort det extremt komplicerat för rohingyer att registrera nyfödda på sin så kallade “hushållsförteckning”, som oftast är rohingyers enda dokumentation som bevisar var de bor. De som inte är hemma när årliga befolkningskontroller äger rum riskerar att tas bort från officiella register.

En följd av det här är att det i princip är omöjligt för rohingyer som har flytt landet att återvända hem. Det här är i synnerhet oroande sedan militära insatser under 2016 och 2017 har drivit närmare 700 000 rohingyer på flykt till Bangladesh där de lever i flyktingläger under fruktansvärda förhållanden.

Utifrån en ingående analys av en stor mängd insamlat material, drar Amnesty slutsatsen att myndigheter i Burma utsätter rohingyer för apartheid, ett brott mot mänskligheten utifrån apartheidkonventionen och Romstadgan.

Burma har en skyldlighet att avskaffa apartheidsystemet i Rakhine och se till att de ansvariga för brott mot mänskligheten ställs till svars.

- Rakhine är en brottsplats. Det var fallet långt innan de senaste tre månaders brutala militära våldsvåg. Detta motbjudande system av diskriminering och segregation genomsyrar varje aspekt på rohingyers liv och kommer att kvarstå långt efter det att våldsvågen upphört om det inte vidtas omedelbara åtgärder att avskaffa det, säger Anna Neistat.

- Det internationella samfundet måste agera på det som har pågått i Rakhine i åratal. Utveckling är en viktig del av lösningen, men utveckling kan inte tillåtas ske på ett sätt som ytterligare befäster diskriminering. Det internationella samfundet, särskilt givarländer, måste se till att deras åtaganden inte gör dem medskyldiga till dessa kränkningar.

Bakgrund - Vad är apartheid?
Enligt den internationella konventionen om avskaffande och bestraffning av brottet apartheid och Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, definieras apartheid som ett brott mot mänskligheten och täcker en rad handlingar som begås inom ramen för en institutionaliserad ordning av systematisk förtryck och dominans av en etnisk grupp över en annan etnisk grupp eller grupper och med avsikt att behålla denna ordning.

Särskilda handlingar som har begåtts i detta sammanhang och kriminaliseras som apartheid omfattar mord, våldtäkt och tortyr, lagar, administrativa och andra åtgärder som ska förhindra en etnisk grupp eller grupper från att delta i det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella livet och förvägra dem grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Ett tydligt exempel på när tjänstemän i Rakhine har kombinerat regler och våldshandlingar är den kraftigt begränsade rörelsefrihet för rohingyer, som enligt Romstadgan utgör brottet "fängslande eller annat allvarligt berövande av fysisk frihet i strid med grundläggande folkrättsliga regler".

Rapporten finns bifogad som pdf.

Läs mer här:
https://www.amnesty.org/en/latest/news/2017/11/myanmar-apartheid-in-rakhine-state/

Det engelska pressmeddelandet:
https://www.amnesty.org/en/latest/news/2017/11/myanmar-rohingya-trapped-in-dehumanising-apartheid-regime/