Uzbekistan: Massövervakning av medborgare sker utanför landets gränser

Den uzbekiska regeringen genomför olaglig övervakning av sina medborgare och bidrar till utbredd rädsla och osäkerhet för uzbekiska personer i Europa, det konstaterar Amnesty International i en ny rapport.

I rapporten ‘We Will Find You, Anywhere’ har Amnesty undersökt effekterna av olaglig statlig övervakning av sju uzbeker som bor i och utanför landet. Bland fallen ingår en flykting som bor i Sverige och vars korrespondens med familjemedlemmar i Uzbekistan övervakats och en journalist som tvingades fly till Frankrike efter att ha blivit övervakad av underrättelsetjänsten.

- Rapporten avslöjar massövervakningens långtgående effekter på de mänskliga rättigheterna, inte bara för människor i Uzbekistan, utan också för uzbekiska personer i Europa, säger Joshua Franco, utredare av teknologi och mänskliga rättigheter på Amnesty International.

Rapporten dokumenterar fallet Dilshod (fingerat namn), en aktivist från den uzbekiska politiska oppositionen, som nu befinner sig på flykt och bor i Sverige. Medlemmar av Dilshods familj vill inte längre ha kontakt med honom efter att ha blivit uppsökta av polisen strax efter de talat med honom i telefon. Även hans döende moster fick besök av underrättelsetjänsten efter ett telefonsamtal med Dilshod.

- När vi kontaktar våra släktingar, vänner och familjer, avlyssnas allt - det vet vi. Vi [personer i Sverige] kommer inte att få problem, men om vi kontaktar vår familj så hamnar de i svårigheter, berättar Dilshod.

Myndigheter i Uzbekistan trakasserar och hotar ofta familjer som ett sätt att tvinga till sig information om en person vars åsikter de inte tolererar. Ett flertal journalister har varit tvungna att fly landet på grund av hot, och har därefter inte kontaktat sina familjer av rädsla för vad som kan hända dem.

- De uzbekiska myndigheterna har utformat ett system där övervakning inte är ett undantag utan norm. Myndigheterna måste reformera de lagar som styr övervakning och anpassa dem efter internationell standard. Åtminstone bör dessa reformer innefatta att insamling av personuppgifter endast kan ske med ett domstolsbeslut baserat på skälig misstanke om brott, säger Joshua Franco.

Övervakningen i Uzbekistan möjliggörs av att privata telekommunikationsföretag är tvungna att ge myndigheterna i landet direkt tillgång till sina nätverk. Bland de företag som nämns i rapporten finns svenska Telia vars dotterbolag UCell har verksamhet i Uzbekistan.

- Det här visar på hur svårt det är för företag att verka i ett land som Uzbekistan. Det bör vara ett krav för alla företag med verksamhet i högriskländer att göra analyser på hur verksamheten kan påverka de mänskliga rättigheterna. Även om Telia nu försöker dra sig ur landet, och för övrigt varit transparenta och också fördömt den här typen av övervakning, har de uppenbarligen brustit i det förebyggande arbetet. Hade de gjort en ordentlig riskbedömning från början skulle de insett att det inte går att verka i Uzbekistan utan att bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter, säger Kathleen McCaughey, sakkunnig företagsansvar och mänskliga rättigheter på Amnesty Internationals svenska sektion.

Bakgrund
Massövervakning i Uzbekistan försämrar en redan hotfull miljö för människorättsförsvarare, journalister, och politiska aktivister i landet. Under de senaste åren har Amnesty International dokumenterat allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat godtyckliga frihetsberövanden och tortyr som utförs av brottsbekämpande styrkor och underrättelsetjänstens tjänstemän.

Människorättsförsvarare, regimkritiker och oberoende journalister har tvingats lämna Uzbekistan för att inte gripas eller för att slippa utsättas för återkommande trakasserier och hot från säkerhetsstyrkor och lokala myndigheter.

Övervakningen av de få som finns kvar i landet är utbredd och utförs av uniformerade eller civilklädda poliser och av underrättelsetjänsten. Människorättsförsvarare och journalister kallas rutinmässigt till förhör på lokala polisstationer, sätts i husarrest eller hindras på annat sätt från att delta i möten med exempelvis utländska diplomater och delegationer, eller från att delta i fredliga demonstrationer. Polisen misshandlar och fängslar dem ofta, och de utsätts för trakasserier av personer som misstänks arbeta för underrättelsetjänsten.

Rapporten finns bifogad som pdf. 

Hela pressreleasen på engelska finns att läsa här: